Närvarande: Sofia (flopp), Hulda (flipp) och Annika (fl***)
Alla tre var överens om att detta är en oerhört viktig bok - för att den berättar en historia som annars inte hade hörts, och för att den ger en gripande bild av krigets elände, i både stort och smått. Bokens upplägg - där korta fragment berättas av många röster, som på så sätt bildar en slags kör - är ett effektivt sätt att förmedla en både djup och bred bild av kriget, som kanske inte hade kunnat förmedlas genom en enda persons berättelse. (Detta upplägg tilltalade dock inte alla, vilket förklarar iaf Sofias flopp.) Vi diskuterade vad författarens roll i detta varit - varje enskild kvinnas berättelse upplevde vi som ordagrannt återgiven, vilket talar för att författarens (beundransvärda!) arbete kanske framför allt bestått i att och välja ut och fläta samman berättelserna? Vi upprördes också över den tystnad som kvinnorna levt i efter kriget - att de till skillnad från männen inte tillåtits dela med sig av sina minnen från kriget, eller få erkännande för sina insatser och uppoffringar.
Nästa gång ses vi den 5 mars hemma hos Annika. Boken vi ska läsa är Deras ryggar luktade så gott, av Åsa Grennvall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar