För mycket lycka (Alice Munro)

Tack för en mycket trevlig cirkel - förlåt, nobelfest! - förra veckan, Linda och ni andra! Sammanfattningsvis blev det flipp för boken från samtliga närvarande, även om graderna av flipp varierade lite. Vi var alla lite ovana vid novellformatet, men hade under läsningen lärt oss att uppskatta det. Flera av oss hade reflekterat över Alice Munros skicklighet som författare, hur hon i inledningen till varje novell snabbt lyckas fånga intresse. Några intryck var att många (de flesta? alla?) av berättelserna kretsade kring någon avgörande händelse - ibland en mycket stor och omskakande händelse, ibland en synbart obetydlig händelse som ändå fick stora konsekvenser. I övrigt hade vi svårt att se något återkommande och gemensamt tema bland novellerna.

Yarden (Kristian Lundberg)

Vin, kex, ost och fantastiska kakor från Helenas ugn bidrog till att intressanta diskussioner under kvällen. Sammanfattningsvis fick boken Yarden av Kristian Lundberg flipp av samtliga närvarande, första boken hittills som alla har flippat! Samtalet gick kring att boken handlar om ensamhet, utsatthet, klassamhället, solidaritet. Huvudpersonen uppfattades som en ensam människa som också bär på ett självförakt som bottnar i klassbakgrund och att ha varit oälskad/oönskad av sin pappa. De känslor som boken väckte var bland annat upprördhet och uppgivenhet över hur samhällets strukturer tvingar människor att leva på det här sättet. Andra tankar gick kring klassresor, barn till föräldrar med psykisk sjukdom, arbetarklassens villkor i vårt samhälle idag jämfört med tidigare generationer, författarens revansch eller behov av att skriva sin berättelse oavsett vad, skrivandet som livlina. Det poetiska och samtidigt beskrivande språket var också en stor behållning av boken kom vi fram till.

Våra standardfrågor

• Flipp eller flopp?
• Vad handlar boken om?
• Hur uppfattar du huvudpersonen?
• Vad väcker boken för känslor?
• Reflektioner om kön/genus.
• Språket?

Varför vara lycklig när du kan vara normal (Jeanette Winterson)

Igår träffades jag, Anna, Sofia och Linda för att samtala om Jeanette Wintersons självbiografi "varför vara lycklig när du kan vara normal".

Kort resumé av samtalet:

Boken fick både ris och ros. Vi uppfattade alla att hon berättar sin barndom med väldig distans vilket vi upplevde som både frustrerande och tillfredsställande. En fragmentarisk skriven bok som på gott och ont lämnade mycket öppet. Språket var lättläst och smart men kunde också ibland uppfattas som klychigt. Intressant presentation av ett övergivet barns sätt att hantera sin utsatthet.